Vildsvinet

Vildsvinet


Vildsvinet är ett fantastiskt vilt för oss jägare att jaga. För dom stackars lantbrukare som fått besök utav en flock vildsvin i grödorna är verkligheten en annan och man räknar att vildsvinen kostar miljonbelopp när dom härjar fram. Men detta går att förebygga med gemensamma krafter och det krävs att man försöker förstå vildsvinens rörelsemönster så kan man föregå dom i många fall.


Om man inte orkar eller hinner så är man alltid välkomen att kontakta oss så kommer vi ut och tar hand om ev problem. Men oavsett hur och utav vem man tar hjälp utav så skall man vara klar på att gör man fel så kan man flerdubbla skadorna istället.


Vildsvinet 


För 6000 – 7000 år sedan fanns det vildsvin i landet,  i varje fall så långt norrut som till Uppland. Under 1700-talet utrotades vildsvinen och det var först på 1940-talet som de återinfördes och då till hägn. Rymningar och illegala utsättningar har sedan förekommit. Den första större förekomsten av frilevande vildsvin uppstod i Tullgarn - Mörkö området söder om Stockholm. I början av 1980-talet fanns det mindre än 100 frilevande vildsvin i landet. Tio år senare hade stammen vuxit till ca 500 djur. Sedan har expansionen gått fort. Nu antas stammen i Sverige vara minst 150 000 djur. Avskjutningen uppskattades till ca 50 000 djur jakt året 2008/09 och ökar troligen.


Vildsvinet har under senare år blivit ett allt påtagligare inslag i vår fauna. Ökade problem med skador vittnar om detta. Men det har också gett oss ökade jakttillfällen och förstklassigt kött. I takt med stammarnas utveckling har behovet ökat av kunskap om arten och jakten samt hur skador kan förebyggas.


En viktig grundprincip för miljövårdsarbetet i vårt land är att alla växter och djur långsiktigt ska bevaras i livskraftiga bestånd, men att bestånden också ska kunna nyttjas. Enligt beslut av statsmakterna 1988 ska vi i Sverige ha frilevande vildsvin, arten tillhör vår fauna. Man ansåg att vildsvinen, som har ett stort jaktligt värde, i kontrollerade former (generösa jakttider behölls) åter skulle få bli ett inslag i den svenska faunan. Grunden för beslutet om frilevande vildsvin finns redovisad i regeringens proposition 1986/87:58.


En grundläggande princip är att skador av vildsvin ska begränsas främst genom ett starkt jakttryck. Genom samverkan mellan berörda parter – markägare, jordbruksarrendatorer och jägare ska en beskattning ske så att skadorna hålls på en acceptabel nivå. Även markägare som har arrenderat ut sin jakträtt har ett ansvar för att jakt bedrivs i erforderlig utsträckning.


Några möjligheter att få bidrag eller ersättning av statsmedel gällande skador av jaktbara viltarter som älg, hjort och vildsvin finns inte. Skador av dessa viltarter ska som nämnts förebyggas främst genom att beståndens storlek balanseras genom jakt. 



    Ansvarsfördelningen


Samhället bär ansvaret för att effekterna av olika samhällsaktiviteter på viltet minimeras och övervakar nyttjandets effekter på viltbestånden. Ett viktigt allmänt intresse är att begränsa kostnaderna för viltskador för både det allmänna och den enskilde.


Skyldigheten att bedriva viltvård och rätten att bedriva jakt tillkommer den enskilde markägaren eller, om jakträtten är överlåten, den enskilde jakträttsinnehavaren. I deras ansvar ligger därför också att genom jakt balansera viltbestånden så att viltskadorna hålls på en acceptabel nivå.


Ägaren av en fastighet, markägaren, har normalt jakträtten på den mark som hör till fastigheten. Undantag från denna regel finns dock. Den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där får ändå döda vildsvin som kommer in på gården eller trädgården. Jakträtten på en väg eller järnväg har oftast den som har jakträtten på den angränsande marken.


Om markägaren inte kan eller vill bedriva jakt kan jakträtten upplåtas (arrenderas ut). En jordbruksarrendator har, om inte annat avtalats, jakträtten på den arrenderade marken. Det råder alltså avtalsfrihet i fråga om vilken av parterna som ska ha jakträtten. Har markägaren förbehållit sig jakträtten är han skyldig att ersätta jordbruksarrendatorn för förluster på grund av vildsvinsskador på arrendemarken. Detta gäller dock inte om markägaren visar att skadan inte kunnat förhindras trots rimliga ansträngningar från hans sida (Jordabalken 9 kap 34 a §).   


                                                                                                                                                                                                                                                                                 Källa: Länsstyrelsen Örebro län.




The true trophy hunter is a self-disciplined perfectionist seeking a single animal, the ancient patriarch well past his prime that is often an outcast from his own kind... If successful, he will enshrine the trophy in a place of honor. This is a more noble and fitting end than dying on some lost and lonely ledge where the scavengers will pick his bones, and his magnificent horns will weather away and be lost forever.


Elgin Gates, Trophy Hunter in Asia.


Copyright  © All Rights Reserved by vildsvinsjouren.se